Subconsciously

Bra dag, vaknar upp och är helt igen täppt. Härligt värre!

Jag drömmer mycket om nätterna nu, många sjuka saker blir det. Sist var det om att jag var ute och sprang i en meter snö. Ändå var jag glad som en solstråle för det var så underbart befriande. Lyckan försvann när verkligheten kom ikapp. Men plussar man ihop ett med ett så får man ju lätt svaret att jag saknar löpningen!

Skulle göra allt för att få gå ut och ta en runda och känna den befriande känslan det är. Bara att bita ihop, vila i minst 8 månader till för att inte rygg, höfter och knä ska skadas ännu mer. Så nu håller vi tummarna att tiden går snabbt som den gjort hittills ;)