I flera dagar har något legat och grott inom mig, som fått mina tankar att fokusera och analysera - sådär som bara jag kan tills det bakats klart en förklaring. Har inte nått mål än men snart! Är trött på människor som endast fokuserar på hur andra är och deras fel och brister men som inte kan se vad de själva gör fel eller deras brister. För det hänger inte bara på att människorna runt om en ska ändra sig för att passa in i ens liv - man måste faktiskt själv vara villig till analys och förbättring av sig själv, av ens brister.
Tydligen ligger det riktigt stort fokus på hur jag är, vad mina brister är mm. Men jag känner att någonstans får det vara nog - jag kommer aldrig kunna uppfylla andras krav på hur de vill att jag ska vara. Ni får ta mig som jag är - som jag gör med er. Annars blir det en lögn om jag ska ändra och skala av för att passa in i era mått. Så snälla lägg av!
Gjorde valet idag att avluta en vänskap. Eller avsluta är väll kanske att ta i men det kändes inge bra efter några omständigheter. Magkänslan säger ganska mycket och jag orkar inte med intriger som skapas för att människor i min omgivning har svårt att prata och/eller ta upp saker som behöver ventileras. Det hamnar på en högstadie-liknande nivå och den växte jag ifrån för några år sen.
Hmm, ja, finns inte så mycket att tillägga. Vet inte om personen ifråga kommer att läsa detta men det är såhär JAG känner och tänker.
Hela dagen har tillbringats på Scandic då vi haft planeringsdag. Intressant är nog ett ord som beskriver det bäst! Enda som känns fel är när sina medarbetare faktiskt inte kan gå tillbaka till sig själva och reflektera. Pinsamt att det är som det är. Ska inte uttala mig för mycket om detta. Men huvudet fick mycket att tänka och fundera på. Så jävla ledsamt endel av informationen!
Sitter och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Vill komma i säng och förhoppningsvis få mer sömn än natten som var. Men av någon anledning sniglar tiden fram när man har tråkigt och väntar. Inte direkt så man hoppar jämnfota av lycka och drar igång med något bara för att få tiden att gå.
Vaknade pigg som en lärka vid 8.00 i morse, en kvart innan krypet vaknade, skönt!
Har hunnit handlat, tränat, städat - helt otrolig för att vara sega jag i vanliga fall. Det sker inte så mycket idag, ska förbereda inför jobb i morgon.
Sen har en del tankar snurrat i huvudet senaste dagarna, ska eller inte ska det är frågan?!
Varje dag tror jag att jag har MASSOR av tid, men i slutet av dagen inser jag hur LITE tid det egentligen är på en dag! Lägger upp i tankarna en strategi för att hinna både det ena och tredje, men det funkar ändå inte. Så jag är lycklig för det som hinna med på en dag. "Man får vara glad för det lilla"!
Något som verkligen suger i mig är att få skriva - knappra på tangenterna för att få ur det som snurrar i huvudet. Men det funkar inte på samma sätt som förut, har jag tid att sätta mig i lugn och ro så blir det oftast flera inlägg på raken. Detta för att ni inte ska tröttna, vem orkar läsa en hel uppsats? Inläggen blir såpass långa om jag inte delar upp dem.
Jag har en plan! En plan som är att minst ett inlägg per dag, just för att få undan lite som snurrar i huvudet och för att slippa uppsatser eller flera inlägg. Vad tror ni?
Jo vi lever allt än, dock fullt upp så inget av det som är planerar hinns med. Hoppas att det vänder snart. Turen har inte varit med mig på sistone heller, ni som har mig på instagram vet vad jag lyckats med! Subconsciously heter jag på instagram ifall någon missat det.
Ska strax krypa i säng, är helt väck i kolan efter att ha suttit på kontoret hela förmiddagen och gått igenom pärmar, papper och rutiner. Förhoppningsvis stannar något av informationen kvar i skallen, man blir helt slut i huvudet efter för många timmar.
I morgon sker inte många knop. Kanske ska passa på att rensa lite i krypets garderob och även i min. Mina auktioner på tradera har ju funkat fint, 6 av 10 par skor är hittills sålda. Hur bra är inte det!? Morgondagen ska hur som försöka användas till något vettigt nu när vi inte ska till syrran med julklappar då de blivit sjuka.
Jag hoppas allt är bra med er också, nu ger jag upp för dagen - sängen lockar för mycket!
Har slipat på mina mål med 2013. Ska renskriva dem under veckan som kommer, sen stoppa ner dem i ett kuvert och öppna det om ett år. Av någon anledning ligger de där målen med i bakhuvudet och man tar tag i dem omedvetet. Planen är att alla mål ska uppnås, men man får vara realistisk också att det kanske inte är fullt möjligt att alla blir genomförda. Vi får se nästa år om jag lyckas eller inte, har ni några mål med 2013?
Innan jag glömmer och när datorn ändå är igång, de senaste dagarna har mina drömmar om nätterna varit rätt knepiga. Människor från förr, som jag inte längre har någon kontakt med har gjort sig påminda. Och det har inte kännts bra när jag vaknat, utan kroppen har varit fylld med en olustig känsla - vet ni vad jag menar?
Energin som var i kroppen när jag vaknade i morse, slipprade sakta men säkert bort när det var dags att ge sig ut på en PW - det snöade, inte stilla och fint utan yrande på ett jobbigt sätt. Trots brist på energi och negativ inställning så tog jag mig i kragen och bädda ner krypet i vagnen och gav mig ut. Ett bra val! Kändes skönt när halva vägen var gjord, som alltid är raksträckor att promenera inte att rekomendera!
Jag älskar skor! Men nu får det vara nog, rota fram en hög idag och lyckades få ihop 36 par, det är ungefär 20 par för mycket. Så rensade bort 10 stycken som ska upp på Tradera för en billig peng. De flesta används ju inte ändå. Kan ju hoppas på en slant tillbaka.
Blev riktigt glad idag, 0,8 kg ifrån delmål 1 visade det sig när jag tog modet att kliva upp på vågen, 4,2 kg sen två veckor tillbaka då allt drog igång. Säkert har magsjukan hjälp till med något av de 1,7 kg som försvann denna vecka. Men vad gör det så länge de håller dig borta! =)
Satte mig och kolla igenom kodmallarna, för att ändra designen. Det var inte igår om vi säger så, men löste hur man bytte bild, tog en provisorisk tills en mer passande hittas och jag hinner ändra mer av designen.
Efter att vi alla tre blev sjuka verkar det som vi är på väg tillbaka. Dock har vi lyckats vända på dygnet, speciellt krypet. Klockan 02.00 somnade hon igår, så nu är min förhoppning att allt läggs rätt innan måndag för då jobbar jag dagen, och sömn är något värdefullt i dessa tider.
Okej, tanken var att jag skulle skriva av mig mer, men inget går som man tänkt sig. Året startades med en massa jobb, är så taggad så det känns bra, jävligt bra att vara med i matchen igen. Tur i oturen just nu är att jag är ledig hela veckan och då passar så klart krypet på att ha spykalas.
Stackars lilla kryp! Ja, magsjukan vet man ju själv hur jobbigt det är, så jobbigare nu när det står utanför ens egna kontroll. Får hoppas det ger med sig snart och att ingen annan i familjen åker på det.
Annars så är allt i sin ordning. Mitt beslut att komma i form har lönat sig, gäller bara nu att inte tappa hoppet och lusten. Allt är alltid kul i början och man har motivationen. Men går inte på någon diet, som oftast betyder att man ska utesluta något, och vem faller inte för frestelsen till slut för det enda man har i skallen är just det man INTE får äta.
Nej det bästa är nog en bra balans och i bra mängder av allt så mår man bäst.
Om jag visste allt som skulle ske detta år när vi klev in i det för snart ett år sen, hade jag nog skrattat. Det har varit en bergodalbana.
Året började ganska chockande, den 20:e januari fick vi reda på att vi väntade krypet. Planerad överraskning som BM sa - för det gick snabbare än vi trodde. Tog ett tag innan vi smälte chocken, tror inte vi begrep förrän nio månader senare när hon anlände. Dagen hon kom är mest i ett töcken på grund av morfinet och de kontraster som som rådde på sjukhuset. Men inga ord kan beskriva hur skönt det kändes att äntligen ha henne här. Kärlek!
Men innan fröken kom så han jag med lite resor, först ner till Göteborg med mannen min, där vi såg en grym spelning med Nightwish - alltså Volbeat släng er i vägen när det gäller tryck och drag på spelningen! (Volbeat var grymma men Nigtwish snäppet bättre). Någon månad senare drog arbetskamraterna och jag till Paris en weekend. Hur kul som helst och vad vi gick under dessa dagarna! Smart som jag var hade jag nya skor - kan ju säga som så att fötterna värkte. Men inte alla som är halvägs i sin preggotid med värkande fötter GÅR hela Eiffeltornet upp, applåder tack! En lyckad resa med andra ord, ett år kvar till nästa tripp! Drog sen samma månad ner till Mallorca med systerdottern för en vecka och slappa. Tur att hon var i den åldern så hon hitta vänner för det visa sig att jag inte kunde vara i solen - inte ens med solskydd 30. Så satt mest under ett parasoll och läste - 6 böcker senare var vi hemma.
Sommaren spenderades till att måla om huset - tapetsera & måla tak invändigt. Och ja, allt annat som hör till när man renoverar. Tror sista tapetvåden och sista penseldraget skedde bara någon dag innan krypet kom. Stönig som man är så levde man loppan in i det sista!
Inte bara glädjande utveckling av huset skedde under sommaren. Anlände barn gjorde det också! Först fick syrran sitt 3.e, en Isabella - 4 dagar senare var det L & M's tur, de fick en Amanda. Nu längta man ju ihjäl sig att preggotiden skulle vara över. Blev lite bebis sjuk där en sväng och längta extra mycket och tiden på slutet gick sååå segt.
Gick på mammaledighet och lämnade min arbetsplats och mina arbetskamrater med vetskapen om att vi inte kommer jobba ihop igen. Vårt arbetsställe låt ute till entreprenad och gruppen skulle splittras eftersom ingen ville jobba för det nya vårdbolaget. Sorg i hjärtat! Men allt sker av en anledning säger de som vet.
Sen så kom hon ju, och ja, det finns nog inte så mycket att säga mer än KÄRLEK! Första tiden var ingen dans på rosor - mycket skrik då det krånglade med magen - lite över två månader tog det innan det la sig. Älskade lilla kryp! Alla med barn vet hur man känner och mår när det är utanför en kontroll hur de små mår.
Hösten bestod mest av att vara hemma och lära känna krypet. Mannen fyllde även 35 år - något han INTE ville göra sken av. Stackars L som fick jätte dåligt samvete för de var här och träffa krypet för första gången utan att veta om det. Haha. Men tårta de fick de =)
Året bjöd även på en hel del tråkiga besked. FUCK CANCER säger jag bara. En har fått dödsdom, max 1 månad och den andra går på cellgiftet igen. Usch jävla förbannade sjukdom! Gör så ont i hela kroppen, man kan inte förstå, man kan inte sätta sig in i hur det är och leva med det, med de besked osv. Som så många andra önskar jag att den kunde försvinna från kartan! Satte även ner foten för att äntligen markera att vissa saker är inte okej, tog bort människor i mitt liv som ändå inte gav mig rätt energi utan bara sluka upp den för mig. Tungt men det känns så här i efterhand rätt!
Ja, som sagt ett år går inte förbi obemärkt - Har säkert glömt något men vissa saker vill man behålla för sig själv.
Nästa år hoppas vi blir minst lika bra som i år. Att de saker som är på våran önskelista slår in och att de mål som är uppsatta blir av.
Livet blev mer värdefullt & meningsfullt när våran dotter Tuvalie, "Krypet" kom till världen i september -12.
Vardagen våran är att se krypet utvecklas, jobb och träning. Målet med träningen är att bli pigga och starka föräldrar som i många år ska orka hålla jämna steg med vårt yrväder till dotter. <3
