Om jag visste allt som skulle ske detta år när vi klev in i det för snart ett år sen, hade jag nog skrattat. Det har varit en bergodalbana.

Året började ganska chockande, den 20:e januari fick vi reda på att vi väntade krypet. Planerad överraskning som BM sa - för det gick snabbare än vi trodde. Tog ett tag innan vi smälte chocken, tror inte vi begrep förrän nio månader senare när hon anlände. Dagen hon kom är mest i ett töcken på grund av morfinet och de kontraster som som rådde på sjukhuset. Men inga ord kan beskriva hur skönt det kändes att äntligen ha henne här. Kärlek!

Men innan fröken kom så han jag med lite resor, först ner till Göteborg med mannen min, där vi såg en grym spelning med Nightwish - alltså Volbeat släng er i vägen när det gäller tryck och drag på spelningen! (Volbeat var grymma men Nigtwish snäppet bättre).
Någon månad senare drog arbetskamraterna och jag till Paris en weekend. Hur kul som helst och vad vi gick under dessa dagarna! Smart som jag var hade jag nya skor - kan ju säga som så att fötterna värkte. Men inte alla som är halvägs i sin preggotid med värkande fötter GÅR hela Eiffeltornet upp, applåder tack! En lyckad resa med andra ord, ett år kvar till nästa tripp!
Drog sen samma månad ner till Mallorca med systerdottern för en vecka och slappa. Tur att hon var i den åldern så hon hitta vänner för det visa sig att jag inte kunde vara i solen - inte ens med solskydd 30. Så satt mest under ett parasoll och läste - 6 böcker senare var vi hemma.

Sommaren spenderades till att måla om huset - tapetsera & måla tak invändigt. Och ja, allt annat som hör till när man renoverar. Tror sista tapetvåden och sista penseldraget skedde bara någon dag innan krypet kom. Stönig som man är så levde man loppan in i det sista!

Inte bara glädjande utveckling av huset skedde under sommaren. Anlände barn gjorde det också! Först fick syrran sitt 3.e, en Isabella - 4 dagar senare var det L & M's tur, de fick en Amanda. Nu längta man ju ihjäl sig att preggotiden skulle vara över. Blev lite bebis sjuk där en sväng och längta extra mycket och tiden på slutet gick sååå segt.

Gick på mammaledighet och lämnade min arbetsplats och mina arbetskamrater med vetskapen om att vi inte kommer jobba ihop igen. Vårt arbetsställe låt ute till entreprenad och gruppen skulle splittras eftersom ingen ville jobba för det nya vårdbolaget. Sorg i hjärtat! Men allt sker av en anledning säger de som vet.

Sen så kom hon ju, och ja, det finns nog inte så mycket att säga mer än KÄRLEK! Första tiden var ingen dans på rosor - mycket skrik då det krånglade med magen - lite över två månader tog det innan det la sig. Älskade lilla kryp! Alla med barn vet hur man känner och mår när det är utanför en kontroll hur de små mår.

Hösten bestod mest av att vara hemma och lära känna krypet. Mannen fyllde även 35 år - något han INTE ville göra sken av. Stackars L som fick jätte dåligt samvete för de var här och träffa krypet för första gången utan att veta om det. Haha. Men tårta de fick de =)

Året bjöd även på en hel del tråkiga besked.
FUCK CANCER säger jag bara. En har fått dödsdom, max 1 månad och den andra går på cellgiftet igen. Usch jävla förbannade sjukdom! Gör så ont i hela kroppen, man kan inte förstå, man kan inte sätta sig in i hur det är och leva med det, med de besked osv. Som så många andra önskar jag att den kunde försvinna från kartan!
Satte även ner foten för att äntligen markera att vissa saker är inte okej, tog bort människor i mitt liv som ändå inte gav mig rätt energi utan bara sluka upp den för mig. Tungt men det känns så här i efterhand rätt!

Ja, som sagt ett år går inte förbi obemärkt - Har säkert glömt något men vissa saker vill man behålla för sig själv.

Nästa år hoppas vi blir minst lika bra som i år. Att de saker som är på våran önskelista slår in och att de mål som är uppsatta blir av.

Tack för detta år 2012, och välkommen 2013!